Böckerna har sina öden och så även sångerna! Det fick jag vara med om idag på jobbet. Jag satt och nynnade på en (som jag trodde) typisk svensk feministisk progglåt från sjuttiotalet som jag skulle använda i undervisningen. Min kollega som undervisar i ungerska började nynna med och jag frågade henne förvånat hur det kom sig att hon kände till den. Jo, det var ju en fransk låt sade hon. Och det visade sig att den kom från Québec och handlar om nån tjej som går omkring på en gata som heter St Catherine och talar om att hon går på hockey, att det är 30 minus och... tja, den kanske också är radikalfeministisk under ytan fastän jag inte fattar det, men tjejerna som sjunger den ser verkligen präktiga ut.
I torsdags åkte jag iväg på en långtur till Somain i norra Frankrike. Målet var ett par parisiska kompisars föräldrarhem. Såhär åkte jag. Söder om Leuven är man inte så bortskämd som i Flandern: det finns inga ordentliga kartor och få cykelvägar värda namnet. Så jag tog mig fram med hjälp av screenshots från Google och vänliga valloners och fransmäns hjälp efter vägen. Det var särskilt knepigt när jag skulle hitta stället där jag skulle vika av från Canal de Nimy för att åka in i Frankrike. Jag var snart helt övertygad över att jag hade kört för långt. Utmattad gick jag in i en bokhandel för att fråga efter en karta som förstås inte existerade, men tack och lov kände bokhandlaren igen mitt screenshot och försäkrade mig om att jag bara måste cykla vidare en bit och sedan skulle jag hitta stället, och det gjorde jag.
Tyvärr gick min kamera sönder, så jag har inga bilder att dela med er... Det blir nog dags för mig att skaffa en smart telefon snart! Men ni kan väl föreställa er buckliga vägar med murgröna, en gammal farbror utanför ett slusshus med sin hund in norra Vallonien, kullerstenar och vackra gamla hus i staden Mons i Vallonien och den franska ån Scarpes lummiga stränder. Tre ekorrar har jag sett också, när de hoppade över vägen! Men de är alltid så snabba så dem kan man inte fånga på bild. Men det bästa var förstås att träffa mina vänner i Frankrike. Deras dotter som jag passade i tio dagar förra sommaren har växt rejält och går omkring och pladdrar på. I Mons på hemvägen bodde jag hos en vallonsk kompis som var min grekisklärare när jag studerade vid KULeuven. Hon bor nu i Tyskland och det var jättekul att träffa henne igen samt hennes familj som jag hört talas om så mycket. Ett annat bestående intryck är den lilla sandiga skogsstigen som mest liknade en uttorkad bäckfåra, som Google skickade mig in på på hemvägen. Och när jag äntligen lyckats krångla mig ut genom skogen över stock och sten och i ständig uppförsbacke så var jag VIPS i Flandern! En Narniakänsla. En nästan ogenomtränglig skog skiljer norra och södra Europa. Här sitter jag på mitt favoritcafé De Dry Coppen i Leuven ute på gatan och mitt emot mig ser jag ett hus med flera likadana skyltar som den ni ser på bilden. Det betyder att det huset brändes ner av tyskarna 1914 och byggdes upp igen sedan. Tänk att jag föddes i en stad som brann ner 1888 (Sundsvall) och hamnade i en annan som brann ner 1914 (för att inte tala om Köping där jag också har bott och som också hade brunnit ner, typ 1889). I Sundsvalls fall var det nog bara torka och slarv som bar skulden även om en viss misstanke faller åt Rysslandshållet har jag hört. Här var det helt och hållet med flit. Man får vara glad att de tiderna är över, åtminstone i den här delen av världen.
Pratade häromdagen med en kompis som ansåg att tyskar är och förblir våldsbenägna och odemokratiska. Något så dumt hör jag sällan, men hon hör till en av mina mer kategoriska kompisar. Jag har så många älskade vänner i Tyskland, och det är ett land som jag absolut skulle kunna bo i, och ett land som ansträngt sig mycket för att göra upp med sin historia. Fler länder borde följa deras exempel på det området, däribland Sverige. Hela diskussionen fick mig att tänka på följande sång av den fransk-judiska sångerskan Barbara som betydde mycket för försoning mellan Frankrike och Tyskland (här är en artikel på engelska om sångens betydelse). Fram för sådana utsträckta händer!!!!! |
Archives
March 2019
Categories |