Efter ca 20 år träffades vi igen! Min kära historielärare som inspirerat mig så mycket kom på besök hos mina föräldrar och här kan ni se hur vi sitter och konverserar bildat i soffan med datorn i högsta hugg. Vad vi tittar på? Frogblog förstås!
Mitt julnöje är att sitta och lyssna på Norrlandspodden, ett tips som jag fick av min bror. Ett samtal mellan Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter. Po Tidholm är en journalist som problematiserar runt glesbygdsfrågor och som faktiskt lyckas med det. Jag stötte för första gången på hans namn ("Po - man eller kvinna?" tänkte jag då) i en DN-artikel av honom om en utvandrarmässa i Utrecht. Jag har under några år använt den i mitt jobb som svensklärare i Belgien. Igenkänningsgraden är hög: flera av mina studenter funderar på att utvandra till Sverige. Artikeln får dock mina studenter att fnysa eftersom den är så klart nedlåtande mot det nederländska landskapet och även i viss mån mot de nederländska presumtiva utvandrarna. Och om detta får flamländare att fnysa är det verkligen nedlåtande, för själva ser de flesta flamländare verkligen inte nederländarna som sina bästa vänner! Tyvärr kan jag inte länka till artikeln eftersom den har försvunnit från nätet. MEN efter att ha läst andra artiklar av Po Tidholm samt hört på hans sommarprogram och Norrlandspodden märker jag ett mycket äkta engagemang för den landsända där jag är född och jag är glad att det finns skribenter som han som lyckas nå ut med frågan. Sofia Mirjamsdotter å sin sida är välbekant för mig av en annan orsak: hon kommer från samma ö som jag själv och en tid var jag faktiskt pianoelev hos hennes mamma (ja, hon hette Mirjam). Sofia har bott här i hela sitt liv och jobbar nu med att väcka engagemang för bl.a. Norrlandsfrågan som den sociala media-mogul hon är. Journalist, ledarskribent, har pendlat till Stockholm men aldrig bosatt sig där till skillnad från många andra Sundsvallsbor. Verkligen något annat än jag själv som tog första tåget härifrån (inte till Stockholm då, utan till Uppsala) så snart jag fyllde 18. När jag lyssnar på Sofia inser jag än mer att Sundsvallstrakten där vi båda växt upp är en smältdegel för folk som flyttat dit (eller hit ska jag väl kanske säga eftersom jag nu sitter i mina föräldrars vardagsrum på Alnö) från olika håll. Hennes föräldrar hade flyttat hit norrifrån liksom många andra, bl.a. min dagmamma och hennes man som kom från Kalix och hade bott i Kiruna, en stad som var avbildad på en oljemålning som hängde över deras soffa. Min dagmamma konfronterade mig tidigt med fenomen som spark, palt, vävstolar och uttryck som "plättar" (=pannkakor) och "kråkhacka" (=hud som blir sandpapperslik p.g.a. kylan). "Äkta" norrlänningar. Kanske sågs många av dem lite som förrädare av släkten sedan de flyttat till Sundsvall? "Kvisslingstaden" är ett epitet som stande får i podden - centrum för storkapitalet och utsugarskogsbolagen. Äntligen fattar jag varför ingen var stolt över Sundsvall när jag växte upp och varför det inte finns någon stark Sundsvallsidentitet. Mina föräldrar däremot hade kommit hit söderifrån: från Göteborg och Norrköping. Vilket gjorde mig lite identitetslös vad geografisk hemvist beträffar: sydsvenska rötter, född i Norrland, men inte i en del av Norrland som hade någon vidare identitet utan en som resten av landsändan såg ner på. Allt detta sammantaget med
Här sitter jag på min lastpallssoffa och pustar ut efter eftermiddagens övningar. En granne och jag var och tippade diverse grovsopor (avfall från våra respektive renoveringar) på återvinningsstationen och sedan när jag ändå var igång var det lika bra att fortsätta att betvinga jultröttheten och dra iväg till tvättstugan med några lakan. Min svensklärarkollega har varit mammaledig i höst, så vi har haft två svenskvikarier som ibland behövt sovplats och då hade jag privilegiet att få ta emot dem på min lastpallssoffa. Den ena bor långt österut och den andra långt västerut och sena kvällar, tidiga mornar och tågstrejker satte dem ibland i sjön, så det var kul att kunna vara till hjälp! Jag har övernattat så många gånger hos så många vänner, så det var kul att kunna få bjuda igen (även om det var till andra personer). Nu är det jul och nästa år klarar de sig nog utan sovplats, så deras lakan åkte som sagt i tvätten nu. Ett nytt kök har jag fått med pappas hjälp! Vi rev ut det gamla i början av november och i slutet av samma månad kom det nya på plats. Det var några tuffa veckor utan kök med disk i badrummet (endast ett av mina tre dricksglas överlevde behandlingen! Jag får köpa nytt nästa år) och mycket hämtmat från kinarestauranger. Det var mitt eget fel att väntan blev så lång - jag borde ha beställt köket tidigare. Men så fick jag tid att låta lägga ett nytt köksgolv som är snyggt och svart som natten. I januari ska det kaklas på väggarna och sedan är allt perfekt. Då får jag väl posta en bild på härligheten. Just nu har jag tyvärr ingen fungerande kamera (därav min tystnad på bloggen - en bild säger mer än tusen ord och ingen orkar väl läsa tusen ord???) Jag har jobbat heltid på CLT under hösten och det har gått bra. Jag trivs verkligen bra på jobbet. Förra året fyllde skolan 40 år och då hade vi diverse aktiviteter som vi organiserade och det gjorde oss alla till ett mycket tajt team. Nu skördar vi frukterna av det: stämningen är på topp! Men alla var otroligt trötta som vanligt efter en intensiv termin, så jullovet är välkommet. Dessutom saknar jag faktiskt Brysseljobbet. Vi får se om det blir något "brysslande" i vår. Mitt liv är liksom för bekvämt utan det - allt är inom gångavstånd här i Leuven och det är skönt att liksom tvingas att ta sig någon annanstans ibland. I går cyklade jag till Bryssel i ösregn och förra helgen gjorde jag detsamma (det var torrt men lite kallare än nu). Då var jag på Luciafirande i arrangemang av Svenska kyrkan! Såhär såg det ut: Kul att få lite svensk julstämning i vintermörkret!
Själv har jag musicerat en hel del under hösten, främst i den lilla anglikanska kyrkan i Leuven. Där leder jag den lilla men naggande goda kören. Vi blandar gammalt och nytt, högt och lågt och för mig är det en lagom utmaning och det jag har att erbjuda passar väldigt bra i den församlingen som är liten (inga mikrofoner - skönt!), full av filosofiskt lagda doktorander, internationell och högkyrklig utan att vara rigid. Nu ska jag samla ihop mina sista krafter och packa ihop mina pinaler inför morgonens avfärd till Sverige. Det blir julfirande på Alnö i familjens sköte, nyårsfirande i Själevad och ett litet musikaliskt fika i Uppsala 3 januari som ni är välkomna till om ni har vägarna förbi. Om jag har försummat att skicka er Facebookinbjudan och ni vill komma: hör av er! Det blir kaffe och Sara-musik till gitarr. Den 4 januari kommer jag tillbaka hit till ett nytt år med först och främst tentor, sedan ett stundande 40-årsfirande, planering inför ett Sverigebesök med mitt femte år och förhoppningsvis mycket härlig musik och möten med nya och gamla vänner! Kram på er alla! Jag önskar er en härlig jul och ett gott nytt år! |
Archives
March 2019
Categories |