Nu ska det skrivas så att pixlarna stänker!
Igår skickade min mamma en länk till mig om den fd Livets Ord-pastorn Robert Ekhs otrohetsaffär. Jag blev stum där jag stod i mitt kök med mobilen i handen och läste. Som före detta medlem i Livets Ord och med vänner som fortfarande är med i församlingen varken kan eller vill jag låtsas som om jag var oberörd. Och för att göra det klart från första början: detta är MER än en privat angelägenhet och en familjetragedi vad nuvarande förstepastor Joakim Lundqvist än säger. Mycket mer. Och jag tänker då inte främst på att Robert Ekh var den ende som inte avsade sig den kontroversiella och kritiserade pensionsförmån som styrelsen, som han då själv ingick i, fattat beslut om. Det var ju annars ett gåtfullt och oroväckande preludium till vad som komma skulle. Nej, jag tänker på att han skrivit böcker om och undervisat på bibelskolan om äktenskap och familj samt att han varit verksam pastor i församlingen och tagit hand om medlemmars klatrande äktenskap, jag antar i de flesta fall utifrån Livets Ords ståndpunkt att skilsmässa är ett misslyckande och ett sämre alternativ än att hålla ihop. Det är alltså inte vem som helst som nu tillkännager för sin familj och församling att han under flera år haft en utomäktenskaplig relation varpå han skiljer sig och flyttar utomlands för att leva med den nya kvinnan. Under dessa "flera år" har han suttit i styrelsen för Livets Ord. Att någon med en så hög profil i äktenskapsfrågor kan vara så ointresserad av att leva upp till bilden av sig själv att han bara drar från familj, församling och land utan kommentar är så otroligt fult och destruktivt och övergår mitt förstånd.
Jag vet själv vad det innebär att byta land. Jag gjorde det själv för 9 år sedan. Jag vet hur många trådar, byråkratiska, praktiska och känslomässiga, som binder en till platsen man flyttar ifrån. Hur mycket motivation som krävs för att bryta upp, även om man bara har sig själv att tänka på och ta ansvar för. Om uppbrottet dessutom innebär att man inför en hel rörelse (församlingsmedlemmar, bibelskoleelever - nuvarande och före detta samt diverse Livets Ord-sympatisörer i Sverige, Norge och utomlands) förvandlas till motsatsen av vad man hittills varit för dem måste motivationen vara ENORM. För att inte nämna den privata aspekten (att lämna fru, barn och barnbarn i sticket). Men nu var det ju inte den privata aspekten det skulle handla om här. Hur ska jag som berörd f.d. sympatisör, bibelskoleelev och medlem tolka det att Robert Ekh utan ett ord raserar det han under dryga 30 år byggt upp som andrepastor, församlingspastor, predikant, författare och bibelskollärare? Ska jag se det som ren arrogans och ett uppsträckt långfinger eller bara en desperat flykt? Har jag förresten rätt att ställa denna fråga? JA. För jag är någon han utövat inflytande på och påverkat. Detta får ICKE reduceras till en privatsak, för det är det inte. Det här är Dr Jekyll som plötsligt förvandlas till Mr Hyde. .
Robert Ekh har jag aldrig talat med personligen vad jag minns. Men jag har några väldigt tydliga minnen av honom från min Livets Ord-tid.
En gång på tvåan i bibelskolan hade vi några dagar av karismatisk andeutgjutelse med tungotal, skratt och fallande i anden. Jag minns hur eleverna på den närliggande grafikskolan hängde ut genom fönstret för att bevittna spektaklet på vår bibelskolelektion. Robert Ekh var då den som nästa dag återförde oss till ordningen. En lugn man med en viss stränghet. En man som utstrålade klarhet. Som var den mest eftertraktade konsekutivtolken när det kom engelsktalande predikanter. Som utan att blinka räknade om feet och miles till cm och km. Som av oss simultantolkar också var mycket omtyckt eftersom hans svenska var så otroligt klar, lugn och tydlig. Som av dem som (trodde att de) kände honom bättre förknippades med ordet integritet. Som till gitarr inför församlingen tolkade I Pledge Allegiance to the Lamb på svenska. En sång om martyrer och trohet intill döden. Trohet intill döden.
Men det starkaste intrycket Robert Ekh gjorde på mig var när han kom hem från Pensacola i Florida, jag tror att det var 1995 eller 1996. Där var det väckelse med många många kristna som omvände sig från sina synder. Pastor Robert bekände inför hela Livets Ord att han blivit överbevisad i Pensacola att han behövde göra upp med något som han beskrev som en alltför slapp attityd till sexuell frestelse. Detta var unikt: att en pastor på Livets Ord erkände sina svagheter på detta tabu-område offentligt... och därmed liksom blev mer... mänsklig. Det togs allmänt emot väldigt positivt och fick i alla fall min respekt för honom att öka. Inte för att jag var så otroligt intresserad av hans privata frestelser som han kunde drabbas av framför TV:n. Utan för att hans offentliga bekännelse tydde på någon slags ansvarskänsla inför fåren. Så var det då.
Jag ser fram emot en klargörande intervju med Robert Ekh. Det är han skyldig mig och alla andra han utövat inflytande över genom åren. Här kommer tips på några frågor:
- Ser du dig fortfarande som kristen? I så fall, hur ser du ditt agerande gentemot familj, församling och kristenhet ur ett kristet perspektiv?
- Ångrar du någonting från din tid i Livets Ord? Vad, i så fall?
- Finns det något av det du nu gör som du misstänker att du kommer att ångra i framtiden?
- Hur förväntar du dig att vi, som under åren lyssnat på dig, ska reagera när du gör såhär?
- Vad av du tidigare sagt till oss om äktenskap och familj står du fortfarande bakom?
- Hur hade du reagerat för 5-10 år sedan om en annan medlem i Livets Ord agerat på samma sätt som du gör nu?
- Vilket ansvar har en pastor att leva som han/hon lär tycker du?