Böckerna har sina öden och så även sångerna! Det fick jag vara med om idag på jobbet. Jag satt och nynnade på en (som jag trodde) typisk svensk feministisk progglåt från sjuttiotalet som jag skulle använda i undervisningen. Min kollega som undervisar i ungerska började nynna med och jag frågade henne förvånat hur det kom sig att hon kände till den. Jo, det var ju en fransk låt sade hon. Och det visade sig att den kom från Québec och handlar om nån tjej som går omkring på en gata som heter St Catherine och talar om att hon går på hockey, att det är 30 minus och... tja, den kanske också är radikalfeministisk under ytan fastän jag inte fattar det, men tjejerna som sjunger den ser verkligen präktiga ut.