Ute och cyklar
Det var mycket intressant att läsa den respons jag fick på mina tidigare Livets-Ord-relaterade blogginlägg. Det kändes stort att på något sätt få fylla ett behov genom att dela med sig av sina erfarenheter. Det är alltid en avvägningsfråga det där, och det känns fortfarande kymigt för mig att vara personlig online. Särskilt som det nu är bevisat att för mig främmande personer (hittills bara välvilliga, tack och lov) hittar och söker sig till min blogg. Men så mycket kan jag väl säga att...
- jag fyller 40 om drygt två veckor och det är precis lika otäckt som det låter. Jag ska försöka göra det till en offentlig sorgehögtid genom att bjuda in några kompisar och riva av några sorgesamma ballader här i min lägenhet.
- jag har just bytt psykoterapeut (ja, jag har avverkat några i mina dagar. I perioder har jag behov av det.) Hon bor i Bryssel på vägen hem från mitt fredagsjobb i maktens högsäte. Fredagar innebär alltså för mig: extremsport (3+3 mil Leuven-Bryssel tur och retur), eurokrater som jag får undervisa i svenska och grubbel över livet (eller i bästa fall en utredning av grubblet som leder till något mer konstruktivt).
- jag kan inte sova just nu och jag vet mycket väl varför (men DÄR går gränsen - det tänker jag minsann inte berätta här på bloggen!)