Längs Johanneshovs biltäta gator, över trängselbeskattade broar, förbi Söders lattedoftande uteserveringar och barn runtskjutsade i barnvagnar av föräldralediga föräldrar eller iklädda rosa reflexvästar och vallade på led av idoga dagisfröknar har jag nu nått Mosebackes legendariska terrass där jag sitter och smuttar på en något för stark latte i pappmugg. Mitt ärende till söderförorten var varken att beundra Globen eller avlägga någon artighetsvisit på skolan vid Gullmarsplan där jag jobbade mitt första år som lärare, utan något så prosaiskt som att avhämta rykande färska pass och ID-kort (de gamla hade gått ut) på polisstationen. Hit till huvudstaden åkte jag i morse från Norrlands självutnämnda huvudstad, Sundsvall. Det slog mig igår när jag satt med mamma på altanen och tittade ut över Alnösundet att Sundsvall, trots sin litenhet, aldrig skulle kunna kallas för småstad. Stenpalatsen är alldeles för pampiga och esplanaderna alldeles för breda för det, för att inte tala om det storkapitalistiska förflutna. I brist på någon lika stor eller större stad inom drygt 20 mils radie är Sundsvall liksom "centrum". Konstigt att det fortfarande är så i mitt huvud, trots att jag bor i Leuven nu, där utbudet är så mycket större och som ligger oerhört nära inte Norrlands eller Sveriges utan självaste EU:s maktcentrum Bryssel.
Men nu blir det Stockholm och Uppsala för hela slanten tillsammans med några elever från Belgien! Fortsättning följer!
Här kommer några tillbakablickar över veckan och dagen:
Men nu blir det Stockholm och Uppsala för hela slanten tillsammans med några elever från Belgien! Fortsättning följer!
Här kommer några tillbakablickar över veckan och dagen: