... (eller "natten" som fransmännen säger) både på krigsscenerna som utspelades i Paris och på mina fönster som jag putsade (en helt ologisk syssla i januariregnet och -mörkret, jag vet, men det var verkligen nödvändigt) halvt i blindo medan jag följde händelseutvecklingen på radion, trygg men bara på 35 mils avstånd. Tack och lov att det inte gick värre än det gick: fyra gisslan och tre gisslantagare döda - resten befriade (enligt de senaste rapporterna). Men jag hade verkligen unnat dessa terrorister och Breivik-kollegor att liksom denne få svara för sina handlingar inför rätta. Men martyrdöden hörde väl liksom till. Jag önskar att gamle Tegnér skulle få rätt, fast man tvivlar ju efter den här karusellen (och många föregående):
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort
Det dör som en stormvind i öknen bort
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort
Det dör som en stormvind i öknen bort